Sammanfattning av Gothia Cup
Vi kom till kvartsfinal i världens största innebandy cup. helt okej skulle de flesta nog tycka. Men vi är så mycket bättre än kvartsfinal. Mycket mycket bättre.
3 lag stog ut över snittet i cupen, 3 lag var klasser bättre än de andra deltagarna. Det var vi, Pixbo och Färjestaden. Vi mötte Pixbo i kvartsfinalen, Pixbo mötte Färjestaden och Färjestaden vann finalen mot Varla 1 med 8-1.
Alla bra lag på samma sida av slutspelsträdet. lite trist.
Varlas motstånd fram till finalen: Sitt andralag, IBK Göteborg 2 och Lindås 2. BARA andralag. Roligt.
(För övrigt: Vi mötte Varla i mölndalscupen förra året och vann med 5 bollar.)
Jaja, mer om vår insatts.
Vi hade en lätt grupp: Södradal 1 (8-2), Åsa (7-5) och Fristad GoIF (9-2).
Efter det mötte vi Munka-ljungby i sextondelsfinal, och vann med 9-7. Vi spelade inte bra den matchen, som bara kom att handla om individuella prestationer. Men våra spelare är så bra så att de vinner sådana matcher också.
I åttondelsfinalen mötte vi Gårdarike och spelade mycket bättre. Vi rullade ut dom totalt och vann enkelt med 11-3.
Sedan var det dags för Pixbo i kvartsfinal. Matchstart klockan 8.00 i Svingeln.
Vi hade samling klockan 07.20 och när jag och Mackan kom dit 07.17 var redan alla spelare där och sköt på ena målet. Föregående matcher kom alla 5 minuter sent (utom målvakten Johannes som kom 10 minuter sent.) Så att alla var där redan innan vi, var ett bra tecken på att de var laddade. Något som märktes. Vi samlade alla i ett omklädningsrum, där vi snackade lite lätt om planen, golvet och taktik. Efter det fick de gå ut och värma upp utan boll, jogga igång helt enkelt. Sedan samlade vi dem i omklädningsrummet en andra gång. Nu snackade vi bara om hur bra vårt lag är, att vi kommer vinna det här med den rätta inställningen. Spelarna var för en gångs skull tysta. Vi släckte ner rummet, alla blundade och tänkte på hur de skulle spela i matchen. De skulle se det framför sig. Vi satte på Bryan Adams "Were Gonna Win" samtidigt. Detta kallas mental dopning. Inställningen från spelarna var exemplariskt. Denna matchen skulle vi bara vinna. Det sågs i ögonen i varenda en.
Matchen:
Vi började bra, hela första perioden var vår, men det stod ändå 0-0 i paus. Andra startade lika bra, vi pressade tillbaka dem långt ner och tvingade dem gång på gång att rensa undan för att få en kort paus i spelet. Sedan kom 1-0. Det var Hampus som lyckades kötta in den efter en trasslig situation framför mål. Hur underbart som helst. Men sen, inom en 5 minuters period: 3 utvisningar. en för avstånd (inte mycket att klaga över, den var rätt klar), sedan två för hårt spel. Mycket tveksamma båda två. Vi spelade grymt boxplay, men det blev för mycket. 1-0 blev 1-2. Nu återstod det 4 minuter av matchen. när det återstod 3 och en halv minut av matchen gjorde vi 2-2. Resultatet stod sig matchen ut, och då:straffar.
Vi har inte övat mycket på straffar, så jag och Mackan hade inte riktigt koll på vilka som var de bästa straffskyttarna. Men eftersom våra spelare är så bra så tänkte vi att vi tar de 5 som är troligast att palla för trycket.
1. Hampus. Försökte dribbla målvakten som kom ut snabbt och Hampus kom inte förbi.
1. Johannes är väldigt rörlig i mål och det ser bra ut, men han blir rundad och Pixbo leder.
2. Sven går långsamt fram och när målvakten rusar ut reagerar han snabbt och lobbar bollen över honom. Bollen går en decimeter utanför.
2. Pixbo gör mål, rundar Johannes igen.
3. Peter går fram, letar efter en lucka och skjuter ett handledsskott. Utanför.
3. Johannes hänger med när Pixbokillen försöker runda honom, och räddar.
4. Coffe går långsamt fram och när målvakten rusar ut försöker han lägga den högt. Men Målvakten hinner ut snabbt nog, och får skottet på axeln. Pixbo har vunnit.
Jävligt surt att åka ut på straffar, efter att vi pressat dem så länge och varit så nära.
Men det känns samtidigt bra, eftersom vi spelade så bra. Man ser verkligen hur långt vi har kommit med vårt spel, och att det inte är så mycket att jobba på innan vi springer igenom en sån här cup enkelt.
Nu har vi 5 träningar innan serien börjar igen, gott om tid att slipa de sista detaljerna.
Den 14 mars möter vi Pixbo igen i serien. Serien handlar bara om oss. Pixbo leder med 1 poäng, och 3:an ligger 7 päng bakom oss. Vinner vi den matchen, vinner vi serien. Det är det vi jobbar på nu. Sedan har vi Mölndalscupen och Faluncupen innan säsongen är slut. De kan vi vinna, utan tvekan. Gör vi det har vi vunnit 4/5 turneringar denna säsong. Just nu står vi på 1/2, eftersom vi vann Björnslaget i början av säsongen.
Det kanske låter som jag kräver att vinna allt, och lägger för stor press på spelarna. Men allt detta säger jag inte till spelarna, bara utvalda delar. Sen har jag en sån jävla vinnarskalle att jag blir deprimerad när vi inte vinner. För vårt lag är så jävla bra, att vårt mål ALLTID är att vinna.
Nästa säsong kan vi toppa, och bara ha med de bästa spelarna i Gothia Cup.(Precis som Pixbo och alla andra lag gör nu.)
Då jävlar...
Fest hos mig på fredag!?
Under tisdagens träning hade vi fyra stycken sjuka spelare, som ändå var där och tittade. En av dem, vid namn Olle, går på min gamla skola, Nya Varvet. Vi har sedan tidigare kommit fram till att jag hade samma lärare som han har nu.
Olle berättade att de skulle ha julspel på fredag klockan 20.00 och att han ville att jag skulle komma och kolla. Jag tackar vänligt men bestämt nej. Men detta är ingenting som Olle uppmärksammar, utan han fortsätter spinna vidare på sin idé.
-"Vi har ju träning på fredag, så vi kan gå dit efteråt." ,
säger Olle.
-"Men träningen är ju slut vid halv 6, vad ska vi göra till klockan 8?" ,
Sticker Håkanson, som nu beslutat sig för att delta i diskutionen, in.
-"Jag vet, vi kan åka hem till Tobbe och spela tv-spel! Han har ju ett X-box!" ,
Ropar Olle.
-"Får jag också komma?!" ,
Ropar Sven
-"NEEJ!",
Ropar jag i desperation, "ingen ska hem till mig på fredag, och jag ska inte på något julspel!"
Detta är inte något som godkänns av spelarna som nu börjar diskutera vilka lag de ska vara på fifa 09.
Jag försökte avbryta dem flera gånger för att berätta att de inte kan komma hem till mig på fredag, men jag tror inte att jag lyckades. Argument som "Min syster ska komma då", eller "jag jobbar på fredag" är inte starka nog när de planerar sin fredagskväll hos mig.
Jag får väl ge dem mina nycklar och hoppas de sköter sig när jag är på jobbet. För att få dom att förstå att de inte kan komma kommer inte att fungera.
Det accepterar de inte, helt enkelt.
Inför Gothia Cup
Gothia Cup i innebandy spelas 3-6 januari, i Göteborg. Laget som jag tränar är ett pojklag födda 96, och det är första året för dem med riktiga slutspel i cuper. Nu för första gången får vi reda på hur bra vi egentligen är, i jämförelse med alla andra lag i Sverige.
Och jag är nervös inför denna vetskap.
För vi är bra, alltså riktigt bra. Förra året vann vi alla matcher utom en. Hittils i år har vi vunnit alla matcher utom en.
Detta gör att vi ligger tvåa i Göteborgs förstaserie, 1 poäng bakom Pixbo. 8 poäng framför 3:an i serien.
Men grejen med vårt lag är att vi har bara ett lag. Alla som tränar en gång i veckan får spela matchen vi har den helgen. Så ibland har vi rätt fullt på bänken... Lagen vi möter, är bara förstalag. Och i Gothia Cup kan jag lova att alla lag kommer att råtoppa, bara spela med dom bästa spelarna.
Alla lag utom vi, som bara har ett lag.
Är det någonting jag vill vinna, så är det Gothia Cup. Så det gäller att få spelarna att förstå hur mycket de behöver kämpa för att chansen ska finnas. För den finns där. Tro mig.
Världens största innebandycup. Världens bästa lag i P96 klassen. Vi är ett av dem.
Gäller bara att bevisa det nu.
Jul och nyår snart. Jag kan knappt tänka på något annat än Gothia. Det är nära nu...
Den 3:e kan inte komma snart nog.